Livet och världen. Hur började allt, egentligen? Och hur gick det till och hur fungerar det hela? Det är frågor som sysselsatt människor i alla tider.

Och frågorna om livets och världsalltets ursprung, uppkomst och funktion verkar hänga ihop på något sätt. Samtidigt tycks det hela bli alltmer gåtfullt och mysteriöst. Problemen fördjupas och utvidgas; svårigheterna allt större och fler. Så kan den hittillsvarande forskningen kring dessa frågeställningar och problem sammanfattas. Finns det någon lösning eller lösningar överhuvudtaget?

Själv tror jag att det är viktigt att hålla fast vid att det verkligen finns låt säga vägar till en lösning på dessa frågor och att de verkligen hänger ihop. Livet och världsalltet. På något sätt. Men man måste vara beredd att byta perspektiv.

Överge den mekaniska, ensartade och passiva värld som fysiker och matematiker så gärna målar upp och anlägga ett helt annat synsätt. Eller annan metod om man så vill. Istället se världen som något aktivt, en värld i tillväxt fyllt av liv och rörelse. Inte se materiepartiklarna som små isolerade hårda kulor utan mer som vibrerande strängar i förbindelse med världen i övrigt där även den mest exotiska partikel har en roll att spela och uppgift att fylla i det stora skeendet. Kort sagt inte se världen som ett dött och passivt ting utan som en del av en levande och samverkande helhet där det vi kallar liv är en naturlig funktionell del av en än större pågående logisk process här och nu.

Att anlägga ett helt nytt synsätt, ja. Men hålla fast vid vissa fakta. Universum expanderar, javisst. År 1924 fann amerikanen Edwin Hubble att Andromedanebulosan måste befinna sig långt utanför vår egen Vintergata. Under de följande åren fann man långa rader av sådana utomgalaktiska företeelser. Man fann att de tidigare nebulosorna – töckenliknande företeelser – i själva verket var andra vintergator liknande vår egen. De var utomgalaktiska galaxer. Världen hade på endast några år blivit betydligt större och mer komplicerad.

Men den verkligt stora upptäckten ur kosmologins synvinkel kom med Hubbles upptäckt att Universum inte alls var statiskt och orörligt, utan expanderade med stor hastighet. Det utvidgade sig hela tiden. Ju längre bort galaxerna befann sig desto hastigare tycktes de röra sig bort ifrån oss.

Det finns alla slag av galaxer. Här en spralformad (och grön?).

Varför rör sig då galaxerna bort ifrån varandra? Så här brukar det förklaras:

Steven Weinberg. Amerikansk fysiker och kosmolog. Nobelpristagare i fysik 1977.

Allt måste således ha haft en början; denna expansion och denna utvidgning var ett skeende som innebar en början på vårt världsallt. Men började det verkligen med en explosion? Med en jättesmäll – ett Big Bang. Är det orsaken till att galaxerna flyger isär av sig själva och världsrymden expanderar?

Detta är det mekaniska synsättet på vår värld. Nu kan man anlägga ett helt annat synsätt. Istället för ett passivt mekaniskt skeende, där galaxerna flyger isär av sig själva kan man se expansionen som något aktivt, en tillväxt och en process. Dagens rymdforskning har verkligen visat att Universum inte är ett dött mekaniskt ting, utan något som i hög grad är fyllt av liv och rörelse. Roterande galaxer med elektriska och magnetiska strömmar och fält. Stjärnor föds, lever och dör och intill dem vimlar det av planeter och livets byggstenar i form av många komplicerade molekyler.

Möjligheten av att finna liv på andra platser än Jorden betraktas mer som en fråga om tid. Liv har inte uppstått av en ofantlig slump här på Jorden utan är en följd av hur Universum fungerar: där finns en mekanism. Det är de flesta inom denna forskning övertygade om. Den är ännu inte funnen men den finns. Och att livets ursprung ytterst skulle sökas i en gigantisk explosion och Stor smäll – i ett Big Bang – förefaller därför inte vara särskilt troligt. Tvärtom brukar ju explosioner döda allt vad liv heter. Givet att Universums expansion ses som en tillväxt, en uppbyggnad till allt mer komplicerade former, en aktiv och pågående naturprocess, så ändras alltså perspektivet till något som bättre står i överensstämmelse med hur det hela faktiskt ser ut och fungerar. Och alla processer har en början och ett slut.

Låt oss därför tala om Universums uppkomst, födelse, liv och död istället för en klump död materia som uppkom ur intet och kommer att försvinna i intet, som är den bland dagens Big Bang-kosmologer vanliga synsättet. Och faktum är att denna kosmologi har svårt att förklara det mesta. Inte endast mekanismen för den förment ursprungliga jätteexplosionen utan också vad som hände sedan.

Hur uppkom förresten rum och tid? Materian och energin, galaxerna? Och varför påstår man att det idag saknas både massa och energi Universum? Varför hann inte ljuset med horisonten, utan måste "förklaras" med en konstlad teori om en plötslig och omotiverad "uppblåsning" av hela världsrymden under de första bråkdelarna av sekunder? Är expansionen verkligen sfärisk; de senaste rönen om dess geometri tyder på något helt annat. Varför är den kosmiska partikelstrålningen (CR) fortfarande efter mer än nittio år (90 år) av forskning ett stort mysterium och gåta? Vad beträffar den kosmiska bakgrundsstrålningen (CMB) så ger varje expanderande modell upphov till ett sådant fenomen. Denna typ av strålning är inget bevis för en specifik kosmologisk modell och teori annat än att den just råkar expandera.

Men världsalltet har ju ofantligt många fler frågor och problem än så. Svårare är det exempelvis att förklara de specifika detaljerna hos de data man funnit i denna bakgrundsstrålning. Det kräver också att man noggrant specificerar vad man menar med Universums bakgrund, vilket man inte kunnat göra. Denna big bang-teori om vårt Universum har således ett mycket litet förklaringsvärde, inte minst då den inte ger någon som helst vägledning till den allra största gåtan: frågan om livets ursprung och uppkomst.

Att Universum kan skapa och alstra liv är ju vi själva det bästa beviset på. Men är Universum självt att betrakta som en livsform? Endast liv kan skapa liv, är ju ett gammalt talesätt från biologins barndom. Den frågan ska jag dock inte gå närmare in på just nu, då det i mångt och mycket handlar om definitionen av liv. Endast att Universum och dess utveckling utan tvekan är en process – en livsskapande process. Men som fakta visar om denna utveckling så tar det tid, lång tid. Vår egen Jord blev inte befolkad av människor förrän efter mer än drygt fyra miljarder år av utveckling exempelvis.

Allmänt talat så kan vi säga att med tidens gång har komplexiteten ökat. Ursprungligen var alltså denna komplexitet mycket låg och har sedan ökat till den grad att olika enkla livsformer som bakterier och andra encelliga organismer uppkommit för att bli flercelliga och allt mer komplexa fram till växter, djur och människor.

Lagen om Universums alltmer ökande komplexitet där komplexiteten på ett visst stadium lett fram till olika livsformer och med tiden fram till sådant som växter, djur och människor säger oss i vilken ände vi måste börja: vi måste börja med komplexiteten ursprung och uppkomst.

Hela den logiska kedjan blir då: komplexitetens ursprung och uppkomst, Universums ursprung och uppkomst, livets ursprung och uppkomst. Men ännu har vi inte nämnt det kanske viktigaste i sammanhanget, nämligen vari denna kedja med sina tre länkar består av. Vad har de gemensamt? Komplexitet är inget ordnat tillstånd som sig bör. Inte heller något fullkomligt oordnat, kaotiskt. Snarare något däremellan: något som varken är helt ordnat eller helt oordnat.

Men inte heller en ren blandning av dessa två – det är ändå komplext. En organism är en komplex företeelse. Men inte en ren blandning av dess kemiska beståndsdelar kol, väte, kväve, syre, svavel osv. Hur man än blandar dessa så får man ingen fungerande organism, till exempel en blomma. Hemligheten ligger i den kod som skapade den, dess DNA och den cell den är innesluten i. Där finns det recept, den information och mekanism som gjorde den till något levande.

Komplexitet har alltså med information att göra; hur den är organiserad. För att det skall fungera måste alltså informationen vara organiserad på ett bestämt sätt. Forskare av facket brukar ofta säga att informationen måste vara organiserad på ett meningsfullt sätt. Men vad som har mening för en är meningslöst för en annan. Och vad naturen tycker är med eller utan mening kan vi inte säga.

Bättre då att tala om bestämd eller obestämd information. Nu söker vi alltså det vi kan kalla bestämd information. En sådan kan definieras på ett meningsfullt sätt. Det enklast tänkbara slaget av information är en enda ton, till exempel att någon med hjälp av ett instrument, en fiol eller ett piano, låter tonen lilla a ljuda. Den har 440 svängningar per sekund. Eller att man i ett absolut mörkt rum lyser med en lampa med endast en viss röd färg. Detta ljus har många miljarder svängningar per sekund.

Denna information kan alltså definieras med ett visst exakt svängningstal eller frekvens. Om det sedan ger någon information är en annan sak. Annat än för den som vill stämma sitt musikinstrument eller kalibrera sin färgskala. Men detta är inte poängen här, poängen är att de är exempel på absolut information. Bokstavligt talat den mest ensidiga, entaliga formen av information man kan tänka sig.

Den andra ytterligheten är förstås då alla frekvenser man kan tänka sig förekommer på en gång. Det kallas buller, oljud i musiksamman-hang och vitt ljus i färgsammanhang. Det vita ljus vi ser från solen exempelvis är alltså ett slags ljusbuller. I vårt fall måste vi nu tänka i extremer: det absoluta bullret är den absoluta oordningen – det absolut kaotiska som innehåller alla frekvenser från det absolut lägsta till det absolut högsta.

Det finns alltså absoluta bestämda gränser. Både för den högsta och den lägsta – här avses inte oändligt höga eller låga värden. Vi talar inte om ett Absolut kaotiskt tillstånd, inte om matematiska oändligheter utan om de gränser naturen själv sätter. Ty, det finns sådana. De två motsatta ytterligheterna av information är således var för sig absoluta – inte Absoluta med stor bokstav. Vi talar alltså om en absoluthet som också är relativ, som har gränser och inte en matematisk fiktion. Det är ju den verkliga världen vi avhandlar här, inte en tänkt matematisk värld med positiva och negativa oändligheter. Vi talar om den värld som skapat oss, inte om den inbillade somliga skapar.

Men det är komplexitetens gåta vi försöker lösa. Inget av de här två sidorna eller komponenterna är på minsta vis komplexa, varken den absolut ordnade eller den absolut kaotiska. Men tillsammans innehåller de komplexitetens två viktigaste ingredienser, nämligen både ordning och oordning. Båda sidor i samverkan på en och samma gång plus rörelsen – de begränsade svängningarna och frekvenserna som ger relativiteten (med liten bokstav). Om vi kallar det absolut kaotiska tillståndet för A och det motsatta helt ordnade för B och så blir dess produkt C², således det komplexa tillståndet i dess allra första steg.

Mot vad? Jo, att skapa vårt livgivande växande och därmed expanderande Universum! Universums ursprung står alltså att söka i en ständig växelverkan mellan dessa två motsatta tillstånd och då vi ser att dess produkt inte blir en ensidig enkel produkt utan något i kvadrat (C² ) så får vi en både positiv (+C) och en negativ (-C) lösning. Vi får inte endast en värld utan två motsatta!

Och detta är nu den grundläggande förutsättningen för allt liv i hela vår värld. Vårt Universum blir ingen isolerad svällande eldboll i en tomhet utan en del i ett växande öppet system där termodynamikens lagar och dess annars ständigt ökande entropi kan hållas i schack och därmed kan både information och komplexitet öka.

Precis som vilken livsform som helst är således vårt Universum ett öppet system med ett ständigt inflöde av både näring och energi. Denna mekanism för Universums ursprung ger det dess grundläggande funktion att både alstra och upprätthålla liv i alla dess former. Och som vi ska se också den funktion och mekanism som kan överföra den information som tillslut bildar den komplexa information som ryms i alla DNA och RNA-strängar här på (och inuti!) vår egen Jord och andra platser i vårt Universum. Livet och världsalltet hänger ihop.

Varför sammanfaller livets ursprung med frågan om Universums ursprung? Det är ju en intressant fråga men har den något svar? Ett bekvämt svar vore om jag kunde säga att det är vad forskarna kommit fram till idag. Men det är inte riktigt så, snarare att det finns en slags mekanism på det kosmiska planet som alstrar den ursprungliga kod, den information, som DNA/RNA innehåller. Den eller de ursprungliga organismerna kan på inga villkor ha skapat sin information själva. De måste ha fått denna från sin omgivning, utifrån.

PAUL DAVIES is an internationally acclaimed physicist, writer and broadcaster, who holds the position of Professor of Natural Philosophy in the Australian Centre for Astrobiology at Macquarie University, Sydney.
He has held previous academic appointments at the Universities of Cambridge, London, Newcastle upon Tyne and Adelaide. His research interests are in the fields of cosmology, quantum field theory, and astrobiology. He is the author of over twenty books, including The Mind of God, Other Worlds, God and the New Physics, The Edge of Infinity, The Cosmic Blueprint, Are We Alone? The Fifth Miracle, The Last Three Minutes, About Time, and How to Build a Time Machine.(Från hans hemsida).

Men, menar fysikern, kosmologen och astrobiologen Paul Davies, omgivningen är ingen intelligent skapare och vad vet vi om denna omgivning? Ja, vad menar vi med omgivningen överhuvudtaget, frågar han sig.

Detta är en del av en DNA-molekyl. En ytterst komplicerad molekyl Men det är inte poängen här. Poängen är dess information, dess kod av AT; G och C.

Idag är de flesta forskare överens om att den inte kan ha tillkommit genom en kemisk slumphändelse. Helt uteslutet, menar de. Det måste alltså finnas en slags mekanism, som alstrar denna information någonstans ute i kosmos. Paul Davies anser att denna mekanism svarar tyngdkraften för. I denna skrift ges en helt annan förklaring som har med Universums sätt att fungera på. Eller rättare sagt med den informationsmekanism som alstrar Universum självt.

Frågan är alltså var denna information står att finna och hur den kommit till Jorden för att sedan kunna forma de långa informationsrika strängar som DNA/RNA innehåller. Denna mekanism måste då också ha varit verksam över lång tid, kanske vara verksam än idag. Formulerat så pass allmänt, är vi överens. Men inte i frågan om de mekanismer som föreslagits.

För att rensa i rabatten så måste vi skilja på ursprung och uppkomst. Hittar vi själva ursprunget så kan vi också finna de processer som leder till uppkomsten. Vi söker själva informationens ursprung i första hand, sedan kan vi finna ledtrådarna för själva uppkomstmekanismen. Davies ställer alltså frågan: varifrån kom informationen i universum?. Han utgår alltså ifrån att den finns någonstans i Universum, frågan gäller endast var. Här ställer vi nu frågan: varifrån kom informationen till Universum?

Frågan gäller informationens yttersta ursprung. Frågeställningen utgår alltså ifrån att själva Universum också är ett resultat av en informationsprocess, alltså att även materia och energi kan beskrivas som strängar av information; ja, själva rummet och tiden. Följer vi "orsakskedjan" helt konsekvent, blir det så och det får också bli svaret på varför livets ursprung sammanfaller med frågan om Universums ursprung. Av Davies' logik följer alltså att först uppkom Universum, sedan informationen som gav upphov till organiskt liv. Här handlar det om att informationen gav materia, energi och Universum som gav liv.

Lustigt nog var Charles Darwin tydligen inne på samma tanke, ty enligt PD skulle han ha sagt att den som ville spekulera om livets uppkomst lika gärna kunde spekulera om materiens uppkomst. Med detta påpekande avfärdar också Davies denna orsakskedja. Han skriver i stället: "Idag tror fysiker och kosmologer att de vet hur materien uppkom och det visar sig vara ytterst avslöjande att jämföra förloppet med hur livet uppkommit. Det synliga universum innehåller ungefär 10⁵⁰ ton materia och problemet var den kom ifrån har bekymrat kosmologin under många år. Tidiga kritiker av teorin om Stora smällen invände med rätta mot antagandet att all denna materia bara blev till vid tidens början utan någon rimlig anledning alls. Tanken att universum blev till med all nödvändig materia från början föreföll många ovetenskaplig."

Men Davies har hittat en framkomlig väg på detta dilemma tycker han: "Fysiker upptäckte för länge sedan att materiepartiklar kan skapas om tillräckligt mycket energi koncentreras, en process som faktiskt kan demonstreras i laboratoriet med hjälp av stora acceleratorer. Tyvärr löste det inte helt det kosmologiska problemet, eftersom det ledde till frågan var energin som krävdes för att skapa den kosmologiska materien kom från.

Antagandet att universums energi helt enkelt var 'given' – det vill säga att den fanns där från början – var knappast en förbättring av antagandet att materien fanns där från början. Det dröjde alltså kvar ett stycke av ett under, något för intet, i teorin om "Stora smällen."

Jaha, och hur undvek man "undret" och täppte till munnen på dessa "tidiga kritiker av teorin om Stora smällen"? Jo, "Man hittade en övertygande mekanism för att förklara hur positiv energi omvandlades till materia och en lika stor mängd negativ energi blev till tyngdkraftsfält. Så i grund och botten skapades all kosmisk materia gratis!"

Och si, det var väl ett tilltalande underverk. Gratis materia! "När kosmologer väl insåg detta blev det rimligt att anta, att rummet var tomt vid universums början; all materia dök upp senare (fast ganska snabbt) som en följd av naturliga fysikaliska förlopp. Den nya teorin hölls för överlägsen och mer vetenskaplig, eftersom den undanröjde behovet att postulera ett övernaturligt instoppande av materia vid tidens början."

Vi lägger märke till att universum, rum, tid och materia är helt skilda från varandra i teorin om Stora smällen. Vid "universums början" var tydligen rummet "tomt". Sedan dök materien upp! Och tiden? Och energin, den positiva och negativa fanns den där ifrån början? Innan universum dök upp?

Är verkligen tyngdkraften – given av den negativa energin (vad det nu är!) – av alla krafter räddningen? Frågorna hopar sig när nu Davies vänder tillbaka till frågan om livets uppkomst. "Vi behöver nu förklara, inte materiens uppkomst, utan informationens uppkomst", säger Davies. Och fortsätter: "Medan det är god vetenskap att leta efter en fysikalisk process som skapar materia, anses det som ytterst ovetenskapligt att tänka sig en process som skapar information. Information är inte något som man antar erhålls gratis (som kosmisk materia), utan något man måste arbeta för. Det är i själva verket bara termodynamikens andras huvudsats igen, för ett spontant uppträdande av information i universum vore liktydigt med en minskning av entropin i universum – ett brott mot andra huvudsatsen, ett under."

Och eftersom det enligt Davies "anses det som ytterst ovetenskapligt att tänka sig en process som skapar information", så böjer han sig lydigt för detta påbud och förfaller sedan till diverse spekulationer om tyngdkraftens tänkta förmåga. Trots att varken frågan om denna, entropins eller informationens (**) natur är löst i fysiken.

I Davies universum gäller det förvisso att "ett spontant uppträdande av information i universum vore liktydigt med en minskning av entropin i universum – ett brott mot andra huvudsatsen, ett under" liksom för varje annan modell som varken har in- eller utgångar utan är helt slutet som en ballong eller igenkorkad flaska. Där kommer denna "sanning" att gälla.

Men Davies kan ju inte förneka att vårt Universum trots detta innehåller en hel del liv och därmed information. Nej, det gör han inte heller: "Men det faktum att universum innehåller information kan inte förnekas (eftersom universum inte befinner sig i termisk jämvikt). Om information inte kan skapas måste den ha funnits där från början, som en del av det som ursprungligen stoppades in." Som om "termisk jämvikt" eller ej skulle ha med saken att göra.

Och vad blir slutsatsen? "Den slutsats vi leds till är att universum kom fyllt med information eller negativ energi från startskottet". Så dyker den populära teorin om den negativa energin upp igen och vi börjar ana ett samband med informationens existens som tydligen inte var "gratis" utan fanns där "från början" – vad nu den skillnaden skulle bestå i. Men vägen dit är en smula krokig i Davies framställning. Och han gör "en mycket förbryllande upptäckt" ty "att döma av den kosmiska bakgrundsstrålningen började universum med nästan inget informationsinnehåll alls."

Och därmed Davies har hamnat i "en förbryllande motsägelse". Men återigen kommer hans kavalleri i form av den all städes närvarande tyngdkraften till undsättning. Och sim sala bim är denna "kosmiska gåta" löst!
Frågan om livets ursprung leder alltså fram till frågan om Universums ursprung och funktion. Och denna koppling leder i sin tur fram till frågan om informationens ursprung. Livets molekyler och byggstenar är alltså DNA, RNA och proteiner. De kan inte ha uppkommit av en slump, något som ofta påstås. Det är inte endast högst osannolikt, det är helt enkelt omöjligt. Inga seriösa forskare i ämnet påstår något annat, därtill är dessa byggstenar alltför komplicerade och specifika. Slumpen har en roll att spela, men inte på det sätt man vanligen tror.

De flesta forskare är övertygade om att det finns en mekanism för hur livets byggstenar erhållit sin nödvändiga information. Proteinet har fått sina bygginstruktioner från DNA/RNA-molekylerna, det är helt klart, men varifrån har dessa fått sina? Och hur; det är frågan. Davies anser alltså att tyngdkraften är källan. Detta har han letts fram till genom sin kosmologiska Big Bang-teori. "På något sätt som vi fortfarande inte förstår särskilt väl ligger uppenbarligen en väldig mängd information dold i det jämna tyngdkraftfältet i en strukturlös, likformig gas. Efterhand som systemet utvecklas hamnar gasen ur jämvikt och informationen flödar från tyngdkraftfältet till materien. En del av denna information hamnar i organismerna genom som biologisk information", skriver Davies. "Den yttersta källan till biologisk information och ordning är tyngdkraften".

Men något bevis eller ens någon form av trovärdig teori om denna yttersta källa till biologisk information framlägger han inte. Det blir blott och bart endast ett löst påstående. Men detta om tyngdkraften får i alla fall bli "förklaringen till (att) livets uppkomst hänger nära samman med själva universums uppkomst." Idén kan inte ens kallas spekulativ; enbart trist och tråkig. Tyvärr, men en koppling mellan universums uppkomst och livets ursprung håller vi annars gärna med om. Han övergår sedan till frågan om semantik och meningsfull information.

 

Som jag sedan mer i detalj ska försöka visa så hänger det ihop på detta sätt: Själva Universum (och Antiuniversum) är i sig ett komplext tillstånd under ständig tillväxt. Mekanismen för denna process är en växelverkan mellan ett absolut oordnat och ett absolut ordnat men begränsade tillstånd. Universums tillväxt innebär en ständig tillförsel av långa informationsrika strängformade enheter, enhet för enhet med mycket hög frekvens.

Dessa enheter sönderfaller eller delas i ett stort antal mindre strängar (som kan identifieras som kosmisk strålning) som fördelas och sprids i hela världsrummet, in i minsta vrå, även i vår del av världen, även på och inuti vårt jordklot. Rum, tid, materia och energi är endast olika former av information. Likaså tyngdkraftfält, elektriska och magnetiska fält är olika former och yttringar av denna information, liksom ljus och andra former av elektromagnetisk strålning.

Allt detta kan beskrivas i dimensioner av rum-tid som i sin tur är former av information. Det finns till och med en minsta (fyrdimensionell) informationsenhet – Plancks konstant h – upptäckt för mer än hundra år sedan.

Vi måste också skilja på aktiv och passiv information. Den passiva är lagrad information, det som annars kallas massa eller materia. Den aktiva är då förstås sådant som energi i form av ljus eller andra former av strålning. Uppkomsten av Universum (och Antiuniversum) är således att betrakta som en gigantisk storskalig naturprocess som därför också sker helt enligt våra vanliga naturlagar och kan också beskrivas och formuleras som sådana i matematiska formler.

De finns också delvis beskrivet i kaosteorin, kvantteorin, relativitetsteorin, datologin, informationsteorin, strängteorin med mera. Kort sagt helt enligt känd och erkänd vetenskap. Jag har inte lagt till någon okänd teori eller vetenskap; endast fogat samman detta stora flerdimensionella pussel och på sina ställen vid behov modifierat och slipat av vissa bitar. Men observera detta: Det räcker inte med enbart en beskrivning eller metod. Eller två eller tre. Alla vetenskaper måste användas för detta allsidiga storskaliga dynamiska objekt. Som sig bör. Den som tror något annat har nog inte riktigt förstått vad saken gäller, anser jag (efter att ha sysslat med frågan i tjugo-trettio år eller mer). Varje enskild vetenskap handlar således i grund och botten endast om en eller annat sida eller aspekt av naturens enorma mångfald.

I regel fungerar det så att en astronom, en astrofysiker, en expert på Einsteins allmänna relativitetsteori, osv. endast sitter och stirrar på en liten bit av det stora pusslet. En pusselbit som dessutom kan vara deformerad, bak-och-fram, spegelvänd eller på annat sätt missvisande. Och huvudorsaken till dessa vrångbilder är den felaktiga ram (paradigm) de allra flesta tyvärr är hänvisade till (läs: Big Bang-modellen och dess teori). De är som medeltidens läkare som inte ens upptäckt blodomloppet eller andningens funktion och kemi. Eller alkemister som inte har en aning om sådant som atomer och molekyler, men sitter med hela berg av observationer och fakta som de inte får någon vettig mening i. Ibland kan de förstås ha rätt i en liten delfråga, men de har inget vettigt sammanhang att sätta in det i och utveckla sin teoribildning. Och strax kommer någon annan och hittar något som motsäger det som kanske i grund och botten var riktigt.

Vad som anses vara rätt eller fel blir därför ofta modenycker eller avgörs av pengar och politik. Vad vi betraktar idag är i själva verket slutet på en lång vetenskaplig epok, en slutfas stadd i tragiskt förfall och förvirring. En vetenskap som bland annat inte förstått att gamla framgångsrika recept inte längre gäller eller räcker till när man försöker ta klivet från mikro- till makrokosmos; att allt man hittills studerat och räknat på och med ingår i och är delar av större system.

I nästa kapitel ska vi titta lite närmare på denna gigantiska storskaliga naturprocess vi kallar vårt Universum. Vi ska då också bättre förstå varför det måste finnas ett nödvändigt komplement till vår värld – Antiuniversum – som också avspeglas i såväl som vår väl bekanta fysik som biologi, som i livets byggstenar och funktion. Utan ett Antiuniversum skulle varken vårt eget Universum, dess materia, energi eller liv kunna uppkomma, finnas eller förstås. Det skulle inte ens vara intelligibelt då det är helt möjligt att tänka sig ett ensartat objekt i en "tom" värld, något som redan de gamla grekerna insåg. Pröva gärna att göra detta själv, käre läsare!

Betänk också att detta universella system igår i ett ännu större kosmiskt system, som i sin tur ..

FOTNOTER

1). StevenWeinberg. De första tre minuterna.

(*) Paul Davies: "Det femte undret – sökandet efter livets ursprung och mening". Bokförlaget Prisma, Stockholm 2000.
(**) Enligt Myron Tribus har Shannon (som gav ett mått på informationen och informationsinnehållet och kallade det I) berättat att han först kallade I för "osäkerhetsfunktionen". Man han tyckte inte om den beteckningen och vände sig därför till den berömde fysikern John von Neuman för att höra om han kunde komma på något bättre. "Du skall kalla det för entropi", svarade Neuman, det av två skäl. För det första har din osäkerhetsfunktion redan använts inom termodynamiken under det namnet. För det andra därför att, och det är det viktigaste, inget vet vad entropi är, så att om det skulle bli diskussion om saken har du alltid ett övertag". (Återberättat av Tor Ragnar Gerholm och Lennart Holmberg i Kosmos 1987).(Min kurs.).

Kapitel 2. Grundbegrepp

 

Tillbaka till hemsidan