Här
kommer Leif med kommentarer till mina svar:
Åke
skrev:
Jag tackar Leif för hans synpunkter, frågor och beröm!
Allmänt talat så är långt ifrån alla detaljer
i min kosmologiska modell ännu publicerade. Inte heller är alla
utredda och klara. Det ligger nog i sakens natur att det alltid kommer
att återstå mycket att “finslipa” plus en del oklarheter.
I vart fall räknar jag med att mer noggrant gå in på
många fler frågeställningar i en kommande bok. Men också
att hela tiden utveckla olika frågor och frågeställningar
på hemsidan. Detta kan jag göra då jag hela tiden har
kontakt med många personer som kommer med intressanta frågor
och synpunkter. Alla dessa vill jag passa på att tacka och uppmana
många fler att höra av sig. Jag välkomnar alltså
alla som vill ge bidrag till detta minst sagt stora bygge!
Leif skriver nu:
Ok, tacksam om du ger mig adressen till din hemsida. Om jag har förstått
saken rätt så har du redan skrivit en bok rörande detta.
Stämmer det? Har du fått positiv feed back från tex fysiker,
astrofysiker, kritiker?
Du får gärna publicera mina frågeställningar till dig på din hemsida om du vill.
(Leif kommer således med fråga 1): Jag har en fråga
rörande det som du menar med "kaos" eller "icke varat".
Menar du att detta kaos finns utanför cylindern med universum och
kosmos?
(Och Åke
svarar således:
Då bör man först lägga märke till att det cylindriskt
formade Kosmos inte får ses som något fullkomligt kompakt,
som en ölburk exempelvis. Nej, den är skivad i ett ofantligt
antal mycket tunna skivor, som bildar mycket tunna cirkelrunda ytor. Kosmos
ska alltså ses som sammansatt av ett mycket stort antal sådana
ytor, rumtids-ytor som tillsammans bildar en mycket lång och tjock
cylinder. Avståndet mellan dessa ytor är absolut minimalt,
det vill säga lika med plancklängden.
Varje sådan
ytterst välordnad rumtids-yta formas i växelverkan med det kaotiska
tillståndet, det vill säga Kaos. Betänker man detta så
kan ett direkt svar på din fråga vara både ock. Varje
yta är under påverkan av och i samverkan med Kaos. Varje yta
och därmed hela Kosmos är ett resultat av denna växelverkan.
Varje rumtids-yta är en informations-enhet. En enhet som bildas,
upplöses och återbildas med mycket hög frekvens. Det betyder
att Kosmos sett som en cylindrisk helhet har ett yttre och ett inre som
påverkas av Kaos. Ser vi Kosmos och Kaos som ett Vara och ett icke-Vara,
så är de ömsesidigt beroende av varandra för sin
existens. Båda är alltså existensformer, men absolut
och direkt motsatta. Varat - det reellt existerande - bildas, upplöses
och återbildas med mycket hög frekvens. Samma med icke-Varat.)
Leif skriver/kommenterar
nu:
Ja, varat och icke-varat betingar varandras existens, precis som motsatserna
endast kan existera som ett samspel med varandra. Lycka kan tex endast
existera om begreppet sorg kan förstås. Lång kan inte
existera utan kort osv. I österlandet pratar man om Yin och Yang
osv…
*
Åke
skrev:
Man kan säga att detta icke-Vara, det absoluta Kaos, genomsyrar hela
Kosmos, ja därmed hela vår tillvaro och värld, varje atompartikel,
varje proton och elektron etc.
Leif skriver
nu:
Det var det svaret som jag ville ha. Självklart kan kaos inte befinna
sig utanför kosmos/universum. Kaos är ju formlöst/kvalitetslöst
varför det saknar gränser. Något som saknar gränser
genomsyrar därför ALLT. Annars vore ju kaos begränsat och
skulle därför utgöra form och därför inte föreligga
som kaos.
Åkes
svar till fråga 2:
(Leifs fråga 2 var: Du verkar mena att universum kontinuerligt
tillförs energi/materia
från detta kaos. Menar du då att det finns oändligt med
energi att
tillgå från detta kaos?)
I Kaos finns varken materia eller energi i fysikens vanliga mening. Ingen
som helst information, således. Men där finns en inneboende
förmåga till allt detta. Och det som kan realisera, förverkliga
denna förmåga är Kosmos. Kaos är därför
ständigt aktivt, alltid “beredd” på (att skapa) ordning.
*
Leif skriver:
Enig! I kaos existerar inte energi i fysikens vanliga mening. Fysiken
kan faktiskt inte förklara vad energi är för något.
Det fysikerna mäter är inte energin i sig utan endast ENERGINS
UTTRYCK eller VERKAN. Jag ska nedan utveckla detta.
Naturvetenskapen
vet inte vad energi är. De vet bara att det är något som
gör sig gällande i form av kraft och att det är inbyggt
i all materia. Hade värme varit energi, så hade man vetat vad
energi är. Det vet man inte. Hade solljus varit energi, så
hade man veta vad energi är. Det vet man inte. Att värme och
solljus är uttryck för energi, är ju inte detsamma som
att de ÄR energi. Detta är en viktig skillnad.
Det fysikerna
räknar på är alltså inte energi, utan exergi.
"En-ergi"
betyder "inre kraft". "Ex-ergi" betyder följaktligen
"yttre kraft". Eller mer precist: Inre potential/förmåga
(energi) respektive yttre realisation (exergi). Exergin är således
ett mått på energins uttryck eller möjlighet att göra
sig gällande, dvs ett mått på arbete, W=FxS (i fysikalisk
bemärkelse).
Skillnaden
är principiellt följande:
Energi kan inte förstöras, exergi kan förstöras (förbrukas).
Detta sker varje gång vi har med rörelse eller förvandling
att göra (det vi till vardags kallar "energiomvandling").
Tittar man närmare på vad som sker i dessa tillfällen,
så är det materian (kol, vatten, olja etc.), dvs exergin, inte
energin, som tar slut eller åtminstone förbrukas,
När vi således talar om att "spara på energin"
är det naturligtvis inte energin vi sparar på (den är
ju outtömlig), utan exergin. Det vi mäter är inte energin,
utan exergin (även om vi till vardags kallar även denna energi).
Låt
oss ta en klassisk analogi:
Låt vatten stå för energi. Låt värme stå
för exergi.
Enligt termodynamikens första lag är summan av allt vatten ("energi")
för evigt detsamma. Vatten kan varken komma till eller försvinna.
Termodynamikens andra lag talar om exergi, vilket uttryckt på ett
annat sätt är detsamma som energins 'kvalitativa uttryck', dvs
i vilken grad den kan göra sig gällande. Denna 'kvalitet' kan
bara gå åt ett håll: Mot utjämning.
I vår
analogi innebär detta att vatten bara kan röra sig från
ett högre till ett lägre tillstånd.
Om vi tänker
oss att vi har vatten i en behållare, så kan det inte rinna
över i en högre belägen behållare, bara till en lägre.
Vi öppnar en kran och vattnet rinner ner i en annan behållare.
Då har vi fortfarande allt vatten kvar, men det har fått en
lägre 'kvalitetsnivå' sett ur energisynpunkt och kan inte återföras
utan tillskott av ett visst mått arbete. Detta mått av arbete
(exergi) svarar exakt till det mått arbete vi kunnat utvinna ur
vattnet då det rann ner i behållaren. Följaktligen går
det inte åt energi (vatten) när det utförs arbete, utan
exergi.
Eftersom
energin är densamma, finns det inget att mäta här. Det
man mäter är exergin eller arbetet eller rörelsen eller
värmen eller ljuset etc. Det som gäller för vattnet, gäller
också för värme. När vi får en temperatursänkning,
är det inte en energiförlust vi får, utan en värmeförlust,
dvs en exergiförlust. Energin finns kvar och har bundit sig till
något annat exergiskt.
Jag menar
därför att energin existerar i Kaos, eller snarare, kaos ÄR
energi. VERKAN av denna energi kan vi studera i kosmos/universum på
olika sätt. Se vidare min förklaring nedan.
Åke
skrev:
Det är klart om man är klar över gången av det hela,
så kan man säga att i en viss mening så kom denna ursprungliga
information ursprungligen, ursprungligen från Kaos. Fast det hela
blir då lite missvisande och har jag påstått detta någonstans
så vill jag nog rätta till det enligt ovan.
Leif skriver
nu:
Nu ska jag förklara hur jag ser på det hela. Det du kallar
kaos skulle jag vilja dela upp i två komponenter.
Tänk dig världsalltet som en rund vit skiva (en cirkel). Detta
är det ultimata kaos. Det är fullständigt kvalitetslöst
och innehållslöst. Jag skulle vilja kalla denna skiva för
tomhet. Men missförstå mig inte. Det är en tomhet som
rymmer alla kvaliteter som något potentiellt men de är ännu
inte manifesterade.
Från denna tomhet eller ultimata kaos emanerar sedan ENERGI. Låt
denna symboliseras av en lika stor cirkulär skiva som kaos utgjorde
och låt den inneha violett färg.
Lägg
denna violetta skiva ovanpå den vita skivan som symboliserar kaos.
Eftersom skivorna är lika stora så kommer den vita skivan inte
längre att synas.
Den violetta skivan symboliserar alltså ENERGIN i sig. Det är
denna som fysikerna inte vet vad den är för något som
jag skrev om ovan. Denna energi innehar också rollen som kaos, men
här börjar det framträda öar där koncentrationen
av energi är något högre än i andra delar. Dessa
öar kan du tänka dig som lite mörkare violett färg
i den violetta skivan.
Dessa mörka
öar ÄR den information som du och vetenskapsmännen söker.
Dessa energikoncentrat i kaos är ORSAKEN till den information som
vi kan se som en VERKAN av i kosmos/universum. Med andra ord så
är även DNA:t en verkan av denna grad av ordning som finns i
kaos, dvs i den violetta skivan (OBS! ej i den vita skivan).
Nu tänker
du dig en tredje skiva som är lika stor som de föregående
men tänker dig att den är brun. Lägg denna skiva över
den violetta skivan som nu kommer att försvinna. Denna bruna skiva
symboliserar nu det som är en VERKAN av den vita skivan (tomheten)
och den violetta skivan (ENERGIN) med informationen. Den bruna skivan
symboliserar alltså kosmos/universum, ja allt som vi kan studera,
inklusive atomer osv.
Som du
märker så ligger den vita och violetta skivan bakom allting
som vi kan iaktta. Men inte bara det. Den vita och violetta skivan (som
tillsammans utgör kaos) genomsyrar den bruna skivan. Det innebär
att ALLT som existerar är genomsyrat av tomheten (vita skivan) och
ENERGIN (violetta skivan). Det sker, precis som du säger ett utbyte
mellan dessa tre olika skivor i BÅDA riktningar.
Hur har
då informationen, eller öarna i form av energikoncentrat skapats
i den violetta skivan? Svaret är att de aldrig har skapats utan är
EVIGA strukturer. De är dock inte statiska utan förändras
kontinuerligt (även om förändringarna kan ta väldigt
lång tid) enligt kretsloppsprincipen. Det innebär att vårt
kosmos/universum kommer att förändras under en väldigt
lång tidsperiod eftersom detta kosmos/universum är en VERKAN
av den information som finns i ENERGIN eller i den violetta skivan.
Glöm
heller inte bort att ALLT utgår från den vita skivan (tomheten)
och återgår till denna tomhet. Eftersom informationen i den
violetta skivan genomgår ett kretslopp så kommer även
universum/kosmos att genomgå ett kretslopp. Ett uttryck för
detta kretslopp är att universum omväxlande kommer att expandera
och kontrahera. Men det är bara ett exempel. Även innehållet
i Kosmos/universum kommer att förändras, tex materian i dito.
Jag ska nu förklara ovanstående med två liknelser för
att ytterligare försöka att ”trigga” din förståelse
för det jag har beskrivit.
Liknelse
1
Tänk dig en gammaldags diabildsprojektor. Själva projektorn
får symbolisera den vita skivan, dvs tomheten, som allt utgår
och återvänder till. Det vita ljuset från projektorn
symboliserar ENERGIN eller den violetta skivan. Detta vita ljus (kaos)
får passera diabilderna som får symbolisera de eviga strukturer
(öar av energikoncentration) som vi kallar informationen. Det vita
ljuset filtreras genom diabilderna och hamnar sedan på den vita
duken där vi kan iaktta bilden. Bilden på duken får därför
symbolisera den bruna skivan eller universum/kosmos som är en VERKAN
av diabildprojektorn, det vita ljuset samt diabilderna.
Liknelse
2
Eftersom du är insatt i filosofi så hämtar jag denna liknelse
härifrån.
Sokrates liknade verkligheten på följande sätt:
Vi människor är fångna i en grotta där våra
ansikten endast kan vara vända mot grottväggen med ryggen mot
grottöppningen. Utanför grottöppningen brinner en eld.
Mellan grottöppningen och elden går det människor förbi
fram och tillbaka. Skuggorna från dessa människor projiceras
på grottväggen. Framför denna grottvägg sitter vi
människor och tror att dessa skuggbilder är det verkliga. Vi
människor är således fångade i en illusion menade
Sokrates.
Liknelsen är väl uppenbar. Det som genererar elden är tomheten
(diabildprojektorn), elden är energin (det vita ljuset från
projektorn), människorna är informationen (diabilden) och skuggorna
är kosmos/universum (bilden på den vita duken).
Åke
skrev:
Får jag avslutningsvis tillägga att denna “ursprungliga
information” inte är någon engångshändelse.
Enligt min mening. Denna information skapas kontinuerligt och hela tiden.
För varje sekund flöder ständigt ny information in i Vårt
Universum. Och ständigt kan därför nytt liv uppstå.
Denna information är så att säga Universums näring
och föda.
Leif skriver:
Enig!
Ok, hoppas att du tyckte att mitt svar var intressant för dig Åke!
Med vänlig hälsning
Leif
Som
sedan vill göra nedanstående komplettering:
Glömde
skriva att det var nog Platon som berättade detta om skuggorna och
grottan. Men om jag minns rätt så hade han hört det av
sin lärare Sokrates. Det spelar egentligen ingen roll, det är
ju ändå en evig sanning som berättas ;-).
Jag glömde tyvärr bort att nämna att Platon även talar
om de "eviga formerna" som finns i ide-världen. De former
som vi kan se här i
skuggvärlden är endast en blek återspegling av de ÄKTA/REELLA
formerna som finns i ide-världen.
Här har vi ytterligare en koppling till min modell. Dessa Platons
eviga former motsvarar öarna av energikoncentrat i den violetta skivan
eller ENERGIN. I liknelsen motsvaras platons eviga former även av
diabilderna och människorna som går framför elden vid
grottöppningen.
*
Åke
skrev:
Hej Leif!
Ja du, vi tycks vara överens i det mesta. Det tycker jag är
trevligt och roligt; det kan bli både intressant och spännande.
Kanske också viktigt?
Leif skriver
nu:
Ja vi verkar överens om det viktigaste, mycket intressant och roligt!
Men det är bara bra om våra modeller skiljer sig något
från varandra gällande detaljerna. Hur ska annars någon
utveckling kunna äga rum?
Åke skrev:
Men det är ännu en fråga jag vill ta upp. Innan jag besvarar
dina övriga frågor. Det berör för övrigt dina
liknelser med ”apparaten” och ”grottan”. Som jag inte
är riktigt säker på att jag förstår, men som
jag håller på att fundera på.
Leif Skriver
nu:
Jag gör redan nu ett litet förtydligande. Öarna av energikoncentrat
i den violetta skivan, dvs diabilderna eller Platons ”eviga former”,
ska du inte tolka som former i bokstavlig mening. Se dessa som ”elektriska
spänningar” i superfint format innehållande information
utgörande eviga strukturer som genomgår kretslopp. Jämför
med en TV-sändar antenn som sänder en elektromagnetisk information
som en TV-mottagare antenn (läs universum) kan ta emot, sedan avkoda
denna information och sedan omvandla den till en TV-bild med former och
färger. Precis som vårt universum kan översätta denna
information (även DNA:t) från den violetta skivan till färger,
former, stjärnor, galaxer planeter, atomer, strängar osv. Den
elektromagnetiska TV-sändningen är ju ingen form i bokstavlig
mening. Däremot så innehåller spänningsfältet
”ordnad information”.
Denna information
kan ju inte finnas i det ultimata kaos (den vita skivan) eftersom där
inget kan finnas i ordnad form. Denna grad av ordning kan dock tillåtas
i ”minikaos”, dvs den violetta skivan. Ja, denna ordning är
enligt mig ett måste för att någon ordning överhuvudtaget
ska kunna existera i universum eftersom universum är en VERKAN av
den grad av ordning som finns i minikaos i den violetta skivan (och i
samspel med den vita skivan).
Jämför detta med att bilden på duken är en VERKAN
av det vita ljuset och diabilderna. Diabilderna är den grad av ordning
som finns ”innan” bilden på duken. Om diabilderna var
belägna PÅ duken, dvs i universum, så skulle ju ingen
ordning/information/bild kunna finnas på duken/universum eftersom
ingen ORSAK längre skulle finnas till VERKAN, dvs bilden på
duken/ordningen i universum. Både du och jag verkar ju mena att
informationen/grunden till ordningen ursprungligen inte härstammar
från universum självt.
Åke
skrev:
Det är frågan om det absoluta och det relativa. Hade jag själv
inte löst detta problem hade jag inte kunnat ställa upp med
en fungerande kosmologisk modell. Ibland undrar jag om inte denna fråga
om det absoluta och det relativa är den teoretiska filosofins kanske
mest fundamentala.
I hela
den filosofiska litteratur jag plöjt igenom de senaste decennierna
är det endast två som berört och i viss mån utvecklat
denna fråga. Vad jag kunnat se är det herrarna Ludwik Fleck
och V. I. Lenin. Om den förstnämnde har Bengt Liliequist (läkare
och filosof) skrivit en doktorsavhandling i filosofi om efter sin pension
från läkaryrket. (Har diskuterat problemet ifråga med
honom). Fleck var också verksam som läkare och filosof och
skrev sin mest kända bok ”Uppkomsten och utvecklingen av ett
vetenskapligt faktum” på 1930-talet. Lenin har skrivit om detta
i början på seklet någonstans. Bådas slutsats lyder
ungefär så att det absoluta är också relativt och
det relativa är också absolut. Man måste skilja på
det Absolut Absoluta och det absoluta som också kan vara och bli
relativt. Och vice versa.
Det Absoluta
är endast en fråga för den ”rena” matematiken
(positiva och negativa oändligheter, oändlig täthet, singulariteter
etc) och Kyrkan. Men du kanske redan känner till denna fråga
om förhållandet mellan det absoluta och det relativa? I vart
fall har den för mig betytt lösningen på en lång
rad verkligt svåra och knepiga frågor och frågeställningar.
Newton var troligen den förste att på allvar konfronteras med
problemet. Tiden för honom var oberoende av rummet och flöt
likformigt och Absolut. Det vill säga inte absolut med små
bokstäver utan just Absolut Absolut. Här har vi alltså
ett fall då det absoluta är helt skild från det relativa.
Detta gällde också Newtons syn på rummet. Det var helt
skild från tiden och därför också Absolut. Det var
detta Einstein reagerade på. Tid och rum hänger ihop, menade
han. Helt riktigt.
Men hans
grundläggande fel då han negerade Newtons Absoluta oberoende
rum i sin relativitetsteori var att han ersatte denna med en annan sida
av Absolutheten, nämligen den helt Relativa. Alltså en relativtet
skild från det absoluta. Han kastade ut barnet med badvattnet.
Du har
säkert hört och läst påståendet ”Allt
är relativt” (som Einstein inte skrev under på). Vad är
felet med detta? Jo, det är en motsägelse, en paradox. Påståendet
är ju absolut. Ett undantag från att ALLT skulle vara relativt.
Tänkandet är Absolut.
Längre
är Einsteins insats på området har man alltså inte
kommit inom naturvetenskapen. Detta är, menar jag, grundorsaken till
att Einsteins allmänna relativitetsteori inte går att foga
samman med kvantmekaniken, en teori om just det Absoluta (tyvärr
inte en teori om det absoluta som också är relativt). Också
det fundamentala felet i BB.
För
att nu återkomma till våra aktuella spörsmål, så
är således det Kaos jag talar om inte av det Absoluta slaget.
Det är inte skilt från och oberoende av Kosmos. Men det är
absolut och därmed också relativt. Även Kosmos är
absolut men är också relativt. De båda är alltså
varandras absoluta motsatser och varandras orsak och verkan. Därför
är det riktigt det du säger att “Kaos är ju formlöst/kvalitetslöst
varför det saknar gränser.” Motsatsen till det är
något som verkligen har form, kvalitet och gränser, dvs. Kosmos.
Den geografiska Nordpolen och Sydpolen är varandras absoluta motsatser. Om någon påstår att de är Absoluta motsatser är det en absurditet. Då vore de helt skilda från varandra, oberoende av varandra. Om möjligt värre blir det om vi talar om de magnetiska polerna. Och alla vet ju att magnetiska poler alltid hör ihop. Men vi vet också att de kan byta plats. Om jag säger det så innebär det att frågan: Vad finns norr om Nordpolen? inte är en korkad frågeställning. Som Stephen Hawking menar, när han fått frågan om vad som fanns före BB och tidens början.
Man ser
tydligt här att han och fysikerna inte är klara över frågan
och skillnaden mellan det Absoluta och det absoluta. Eller ens att tid
och rum är varandra motsatta. Talar man om det absoluta rummet, så
blir man snart avbruten av frågor eller påståenden i
stil med: Men herregud, detta var ju vad Newton talade om och som Einstein
avskaffade med sin relativitetsteori! Och du svamlar fortfarande om det
Absoluta rummet. Nej, det gör jag inte alls. Jag talar om det absoluta
rummet, det rum som också kan vara och bli relativt! He, he du tror
väl säkert också på att tiden är Absolut? Ja,
hur ska det annars kunna finnas en relativ tid. Just det, nu börjar
du hänga med. Relativitetsteorin säger att All tid är Relativ.
Här finns inget utrymme för varken någon Absolut Tid eller
något Absolut Rum. Allt
är Relativt! Glöm inte det! Och nu har jag inte tid att tala
med Amatörer längre, adjö min gode herre.
*
Leif skriver
nu:
Vi verkar på detta plan/nivå vi diskuterar att vara tämligen
eniga. Min absoluta vita skiva är absolut relativt den bruna skivan,
dvs universum. Dessa motsatser är beroende av varandra för sin
existens. Ta dessa rader som du nu läser som exempel. Vad möjliggör
att du kan läsa mina rader? Jo, det är samspelet mellan den
svarta texten och den vita bakgrunden, dvs kontrasterna mellan dem. Bara
genom deras kompletterande samverkan kan budskapet läsas och göras
meningsfullt.
Mina tre
olika skivor ska inte ses som existerande oberoende av varandra utan tillsammans
skapa en oupplöslig treenighet där varje tredjedel är beroende
av de andra. På samma sätt som tex ordet lång endast
kan ha en innebörd i förhållande till ordet kort. Orden
lång och kort skapar på detta sätt en oupplöslig
tvåenighet.
Jag känner
även igen de diskussioner med fysiker som du relaterar till ovan.
Jag hade en diskussion en gång med fysikern Ulf Danielsson (känd
från TV och strängforskare) på ett stort fysikerseminarium
där han skulle avslöja vad som fanns innan Big Bang. Han förklarade
att det flöt omkring två stycken gigantiska energiflak som
krockade och som orsakade BB. Jag ställde då den försynta
frågan hur dessa energiflak hade skapats. Svaret var att det visste
han inte. Jag frågade honom om de hade skapat denna teori för
att slippa anta det genanta att BB hade uppkommit ur intet. Han skruvade
lite på sig och erkände till slut att även en kvantfluktuation
måste uppstått ur ”ett något” och inte ur
”ett intet”. Även om detta något inte var mätbart.
Det var tur det, sa jag, för att ett intet är ju per definition
”ett något som inte finns”. Om man har mage att påstå
att ett intet finns så påstår man ju att ”ett något
som inte finns” finns. Detta är ju en katastrofal ologisk motsägelse.
Lindrigt sagt…
Åke
skrev:
Vad jag kan förstå har du samma syn som mig på detta;
“det ultimata kaos” du talar om motsvarar helt tydligt mitt
absoluta kaos (jag brukar skriva kaos med stor bokstav, just för
att det hänger ihop med det absoluta Kosmos; de båda betecknar
alltså inte det kaos och kosmos man talar om i vardagslag utan är
noga definierade). Likaså “det vita ljuset”. Du tycks
inte ha hamnat i vad jag brukar kalla “Absoluthetsträsket”.
Som annars 99,99% av alla som behandlar dessa frågor brukar hamna,
för att sedan tyvärr sjunka ned i detta och virra bort sig.
De s k strängteoretikerna till exempel, som jag annars hyser en viss
aktning för. BB:arna ska vi inte tala om.
Leif skriver
nu:
Trots allt måste jag nog hävda att det Absoluta existerar.
Men det ingår inte primärt i min modell, inte på den
nivå som vi rör oss på nu. Jag vill nog mena att det
finns en djupare metafysisk nivå där det Absoluta med stort
A kan dväljas. Ja, det blir faktiskt en logisk konsekvens av vad
både du och jag skriver oberoende av varandra. Men denna djupa nivå
tycker jag vi lämnar därhän i nuläget. Den löser
nämligen ingenting och kan inte förklara livet, universum osv.
Vi har faktiskt på denna djupa nivå lämnat både
livet och upplevelsen bakom oss.
Detta är
inte meningsfullt utan jag vill istället stanna på ”livsnivån”.
Men detta får inte bara bli en filosofisk-teoretisk diskussion.
Jag vill tvärtom försöka hitta naturvetenskapliga bevis
för detta kaos/ENERGIN som både du och jag nämner. Vi
kan tex hitta indicier från kvantfysiken, de så kallade virtuella
partiklarna. Dessa kan ge oss förutsättningar för att göra
det sannolikt att universums tomrum inte är tomt utan tvärtom
är fyllt med ENERGI (detta som fysikerna inte kan förklara)
som både du och jag verkar mena.
Den ansedda
fysikern John A Wheeler har nämligen genom att kombinera Maxwells
vacuumfältteori och Heisenbergs osäkerhetsprincip visat att
dessa virtuella partiklar har en fantastisk energitäthet. Omräknat
till massa är denna energitäthet 10 upphöjt till 94 g/cm3
tomrum. Det är 10 upphöjt till 40 gånger så mycket
energi/cm3 tomrum som det finns materia i universum, dvs ALL materia i
universum! Tomrummet är således inte tomt. Man kan tolka dessa
virtuella partiklar som ett mellanled mellan det fysiska universumet och
den så kallade Vacuum-energin. Denna vacuum-energi motsvarar ENRGIN
i min modell, dvs den violetta skivan. I detta vacuumfält finns också
informationen som jag pratar om (diabilderna, öarna av energi koncentrat/elektriskt
spänningsfält/Platons eviga former/människorna framför
elden)
Absolut
varma hälsningar
Åke
Samma till
dig Åke!
Leif